Trots alla tråkigheter som hände under min första gång i Skåne, som man upptäckte allt för sent, så kan jag inte undgå att sakna Skåne heller. Ibland undrar jag om det hade sett annorlunda ut. Men trots detta så älskar jag Skåne. I alla fall på sommaren, om man nu ska se det ifrån den tiden Fredrik bodde där. Vintern var man väl lite mer strandsatt med tanke på hur ''långt'' ifrån dem bodde från saker och ting - trots detta var det ändå mysigt. Det vrider sig dock lite i magen över att veta vad som pågick utan att jag visste - men jag är en stark person och jag har lärt mig att förlåta. Och trots det, all kaos som blev så saknar jag Skåne mer än något annat.
Första besöket man gjorde, glassarna vi åt i Eslöv i en mysig liten park. Alla rundturer han var tvungen att göra p.g.a jobb som jag frivilligt följde med på. Det räcker med att någon passerar med den parfymen jag då hade så kommer alla mina minnen upp igen. Allt var inte felfritt, men det var en hel drös med fina saker också. Det jag önska att vi gjorde mer var att kanske gå promenader längs med stränderna, doppa fötterna i havet och bara vara för oss själva. Tyvärr hade vi inte den möjligheten eftersom Fredrik jobbade som sagt, sen var det lite annat som gjorde att vi aldrig fick, eller rättare sagt tog oss tid heller. Under den perioden var nog den svåraste tiden i vårat förhållande också. Det är nog kanske lite konstigt att jag saknar Skåne ändå.
Detta är en lånad bild från google eftersom jag har mina egna på min dator då jag inte är hemma ännu.